Denna lördag var jag på en middag och auktion till förmån för Westchester Land Trust -en av de många ansvarsområden mitt jobb. Partiet var vacker, och orsaken en värdig ett, skulle dock alla slantar i plånboken och bankkonto har inte lika med summan av ännu en öppning bud på någon av de poster. Spänningen på en levande auktion, att man inte kan delta i, avtar ganska snabbt, vilket lämnar mig till underhållning av min egen ödmjuka angelägenheter.
Pinot på ärten
Under middagen, min medarbetare, Sarah, lyckats släppa en ärta från tallriken på bordet. Pea på bordet, glas på ärter, fortsatte kvällen med en rad klunkar som blandat pea runt vårt delen av tabellen, vinkade glaset att följa. Jag tittade på när det blev en medvetslös spel. Vart än pea rullade, det är viloplats dikterade den punkt på vilken axel glas tillhörde. Den konisk botten av ett glas vin nådde precis tillräckligt för att helt hus FN-squished ärta. Tvingad av en gestaltist kraft, den femtionde montering av dessa pusselbitar var lika glädjande som den första. Jag kanske inte vet var var och en av bitarna passar i större skala, men för en natt något i mitt liv hade en bestämd plats av tillhörighet.
Och det är nog mer talande än till och med jag vet att denna plats var aldrig exakt samma två gånger. Jämvikt är i förhållande till de delar av tillstånd där homeostas söks. Och när man arbetar med kongruenta delar, rätt är rätt, oavsett plats.
Uppenbarligen hade jag alldeles för mycket tid att underhålla mig själv vid detta evenemang. Jag skyller min tomma plånbok för överdriven förvärv av teoretiska välstånd från en kväll med en ärta. Men låt detta vara en lärdom för Princess i perspektiv, centrera sig är inte detsamma som att placera sig själv i centrum. Ta bort sig från centrum, hitta plats för ärter, finna ro.
